En helt vanlig tisdag – och varför jag har börjat uppskatta dem

En helt vanlig tisdag – och varför jag har börjat uppskatta dem

Jag brukade tycka att tisdagar var veckans tråkigaste dag. Måndagen har åtminstone känslan av nystart, fredagen har helgen framför sig. Men tisdagen? Den bara är. Fast på sistone har jag börjat se det som något fint.

Morgonen

Jag vaknade innan väckarklockan i dag, vilket nästan aldrig händer. Det var fortfarande mörkt ute, så jag tände ett ljus i köket och drack mitt kaffe i lugn och ro innan resten av huset vaknade. Tio minuter som bara var mina.

Jobbet

Ingenting dramatiskt. Ett par möten, en lunch med en kollega och en eftermiddag där jag faktiskt hann beta av hela att göra-listan. Sådana dagar är underskattade.

Kvällen

Soppa till middag, en promenad runt kvarteret och sedan soffan med en bok jag har försökt läsa i flera veckor. Jag kom faktiskt femtio sidor längre.

Det vanliga

Jag tror att vi ibland jagar det speciella så mycket att vi glömmer att det vanliga är det mesta av livet. Och när jag tänker efter – en tisdag med kaffe i lugn och ro, en bra soppa och en god bok? Det är faktiskt ganska fint.