Morgonkaos och mjukt kaffe

Klockan ringde 06:30. Jag snoozade (som alltid) och hann precis få i mig en kopp kaffe innan barnen vaknade. Allt flöt inte direkt smidigt – vi tappade bort en strumpa, frukosten blev rostmackor utan smör och någon spillde mjölk på jackan. Men ändå… det fanns något fint i det där röriga. Kanske är det just det som är livet.

Promenad i tystnad

När huset blev tyst tog jag en kort promenad. Inga poddar, inga samtal – bara jag, andningen och prasslet från löven. Det låter kanske banalt, men att få några minuter utan intryck gjorde stor skillnad för resten av dagen.

Jobb, to-do och lite prokrastinering

Jobbdagen gick mest i mötens tecken, och ärligt talat: jag sköt upp mer än jag borde. Men jag lyckades ändå beta av några surdegar och belönade mig själv med en extra kopp te vid tre-tiden. Viktigt.

Kvällsro och reflektion

Barnen somnade tidigt, jag tände ett ljus i köket och satte mig med datorn. Det är ofta då jag skriver som bäst – när allt runt omkring är stilla. Den här tisdagen var inget särskilt. Och kanske var det just det som gjorde den så värdefull.